Tokig kväll

Annars var det en rätt knasig kväll igår.
För det första så var jag ju så attans arg över att ha gått i regnet till bussen och sen kör den förbi mig.
Sen var transportkrångel ett tema för kvällen.
Ringde taxi som körde en: "Det kommer ta 30 minuter..:"
Aja, 30 minuter funkar väl.
Efter 30 minuter ringde dom upp och sa:
"Det tar visst 20 minuter till..."
Det brann i hjärnan.
Från att vi ringde så tog det över en timme innan dom lyckades ta hit en bil.
Och vilken jöns sen.
Alltså först hade jag förståelse för honom eftersom han var ny och skitstressad.
Sådär jättestressad som jag också var när jag körde i början.
Jag skulle ju vidare till Hisingen, men jag tänkte att han kanske inte fixar det.
- Kan jag åka med dig till Hisingen eller ska jag beställa en ny bil i stan?
- Nä, åk med mig du.
- Alltså det är inga problem att beställa en ny bil ifall du inte hittar och så tänkte jag. Jag hittar inte så himla bra nämligen...
- Nej, men till Hisingen hittar jag.
- Ja, men va bra!

Dom andra hoppade av och jag åkte vidare.
- Visst ska jag tillbaka efter 45an va?
- Eh.... jao, jag tror det... det är väl en skylt mot Hisingen där va?
- Ja, precis...

Det här var alltså killen som nyss kört: "Jo, jag hittar till Hisingen.."
Först var jag faktiskt jättetålmodig och körde en massa:
"Ingen fara, vi hittar väl så småningom"
Tillslut ringde jag Daniel som försökte hjälpa oss.
Så yrade vi lite till.
Då bad taxichauffören mig att ringa nån kompis igen.
Ok, ringer Linnea.
Hon förstod inte var vi var heller.
Tillslut så lessnade jag.
Vafan, jag frågade ju om han hittade.
Han hade bara kunnat säga nej.
Så jag bad honom släppa av mig så jag kunde ta en ny taxi.

Kom till Linnea typ 2-3 timmar försent, men skoj var det.
Vi var bara fyra tjejer, men det var trevligt som attans.
Tills jag blev för full.
Helt plötsligt var jag karatepackad och då skulle vi vidare på hemmafest.
Jag satt och hängde på spårvagnen hela vägen dit och när jag klev av så kastade jag in handduken.
- Alltså jag måste nog åka hem. Jag är lite för full, det här går nog inte...

Stod i taxikö i hundra år samtidigt som jag stod och viftade efter varenda taxi som körde förbi.
Och jag var så arg för att ingen stannade så jag stod och skrek för mig själv.
- Men puckon! Fattar ni inte att det är en guldkörning ni skiter i att ta!!! ÅÅåååååå!åååå!!ååÅÅÅ!ååå!!
Tillslut stannade den skönaste chaffisen som blev överlycklig.
- Nu du vann du på lotto! Jag ska ända till Lilla edet!
- Nä?! Du har räddat min kväll!

Vi blev kompisar och jag blev peppad på att köra taxi igen.
Han trodde jag skulle kirra Göteborg eftersom typ ingen av de nya hittar och det finns ju faktiskt gps.
Jag kanske ska ringa och säga att jag kan köra helger ändå.

Aja, det var en skoj sväng hos Linnea iallafall.
Det skrattades i massor.
Typiskt att jag var tvungen att bli så full bara.

Kommentera här: