Just det! Läppen!
Dom ringde om en återbudstid och jag stack dit på torsdagmorgon.
Hade tid klockan 10, så jag var såklart där klockan 9.
Jag försökte verkligen stanna hemma så länge som möjligt så jag inte skulle komma för tidigt... men jag är inte så bra på det där.
Iallafall så hade man sagt att jag skulle till öron, näsa, hals.
Jag gick till öron, näsa, hals - avdelningen och hittade en tant i ett rum där det stod inskrivning.
- Hej, hej! Ska jag skriva in mig eller så om jag har en tid klockan 10?
- Nej, det behöver du inte. Sätt dig här så kommer dom och hämtar dig sen.
Och jag väntade och väntade.
Klockan 10.30 kom en annan tant.
- Ska du besöka nån här eller vad väntar du på?
- Nej, alltså jag har en tid... den var iofs klockan tio så jag vet inte...
- Vad ska du göra?
- Operera läppen.
- Här?
- Ja, på öron, näsa, hals..
- Har du anmält dig?
- Nej, det var en annan jag pratade med som sa att jag skulle vänta bara.
- Va? Sa nån här det? Att du skulle vänta här?
- Ja...
Vid det här laget hade tanten som sagt åt mig att vänta kommit och ställt sig bredvid.
Jag kollade menande på henne och tänkte att hon måste väl säga nått.
Säga att det var hon som sagt fel.
Men icke.
- Men gud, du ska ju vara på mottagningen, jag måste ringa dom.
- Jaha...ja jag vet inte.. Det var ju NÅN som sa att jag skulle vara här...
- Vem kan ha sagt det!?
- Ja, hon var i det där rummet när jag kom....
Jag blev så ställd att inte den här jäkla tanten som sagt fel åt mig sa nånting.
Jäkla knasboll.
Iallafall så fick dom proppa in mig på en operation hos käkkirurgen istället.
Och alla var så arg att jag hade missat tiden.
- Men, men alltså... jag har varit här sen 9... dom sa åt mig att vänta där uppe, det måste ha blivit ett missförstånd.
- DU har missförstått ja...
- Nja... alltså det var en som...
- Nej, klart man ska skriva in sig!
Tillslut gav jag upp.
Jag fick ju iallfall operera mig.
Dom fick väl tro att jag hade missat tiden då.
Jag fick ligga i en tandläkarstol i världens operationsrum med massor av folk.
En kirurg, en tandläkare & två sköterskor yrade omkring mig och fixade med det ena och det andra.
Sen var det röntgen.
Jag tycker alltid att det är så lurigt med röntgen.
Jamen att det är så farligt att alla rusar ur rummet och där ligger jag med den livsfarliga röntgenlampan riktad mitt mot plytet.
Så skulle det opereras.
Från att jag såg monstersprutan till att han sa "Ja, sådär...då var det klart", blundande jag.
Jag blundade och blundade och hoppades att det skulle vara över nångång.
Och jag ångrade mig.
Attans vad jag ångrade att jag hade gått med på att operera.
Jag tänkte att nu kommer det bli mycket värre och då kommer jag alltid vara arg på mig själv att jag gjorde det här.
Han skar och klippte och klämde och drog och hade sig.
Det kändes som att han tog så mycket så jag tänkte nästan ropa att "Hallå! Nu kommer du snart ut på andra sidan!! Jag vill inte ha hål i läppen!!!!".
Men istället var jag tyst och blundade.
Och det blev bra.
Tror jag.
Fyra stygn som "kommer sitta ungefär en vecka".
Dom har redan ramlat bort.
Det kan ju inte vara bra.
Tre stygn försvann på fredagen.
Det sista igår.
Men det håller ihop tror jag.
Då kan det väl inte vara farligt va?
Nån käkkirurg som har vägarna förbi min blogg kanske?
Är det dumt att dom släppte?
skriven
Hej!
Du är verkligen kul att läsa,jag hoppas det går
bra för dig med cafet och det gör det säkert.