Krasch
Fredagens psykbryt på fyllan var väl ett resultat av att det har varit för mycket för länge.
På lördagen ringde jag upp en massa kompisar hemifrån och pratade och pratade och pratade.
Attans vad jag saknar alla hemma!
Det kändes iallafall bättre då jag fick prata med nära och kära om att jag faktiskt inte mår så attans bra just nu.
Och, då kanske det känns bättre av att skriva lite också...
I flera år har jag haft 1000 projekt samtidigt och flängt fram och tillbaka och inte kunnat sitta still en sekund.
Nu verkar det som att jag har nått en gräns.
Det känns som att jag är påväg i 190 rakt in i väggen.
Om jag inte hinner hejda mig...
Därför är det projekt lugna ner mig på gång.
Jag fick ju en varnings-kollaps i Piteå för två år sen, men jag sket lite i det och öste vidare.
Tror att jag alltid har fixat att köra massor av projekt samtidigt för att jag har haft en massa vänner och familj runt mig hela tiden.
Dom är superviktiga för mig och jag har alltid haft tid att klämma in dom.
Jag har alltid älskat att ha ett stort kontaktnät och slira omkring och träffa folk på minsta lediga tid.
Sen jag flyttade hit har det blivit tvärstopp.
Dels för att jag faktiskt inte känner så mycket folk här, men också för att jag inte har tid att umgås med nån eftersom jag bor på cafét.
Mailade och berättade lite för lillebror och fick den finaste tillbaka:
"Det är ju inte kul att köra på motorvägen hela tiden, det är ju de små vägarna som är dom vackra och mysiga. Man kommer ju fram ändå"
Haha!
Tjusiga, tjusiga lillberor.
På fredag ska jag till en stresscoach och ta ett snack.
Måste hejda det här innan jag kraschar.
Det kommer en till tjej som ska börja jobba på tisdag, så jag kan ta mer ledigt.
Och!
Det smids massor av planer hemma!
Hur skojiga planer som helst.
En del är hemlis, men en av dom finaste är en Thailand-till-sommaren-plan.
Känns hur fint som helst och ha lite ledigt att se fram emot även om det är om 100 år.
Det spelar liksom ingen roll.
Jag går och klurar på Thailand mest hela dagarna.
Det funderas på om man ska klämma in en London i julveckan också.
Julveckan är det närmsta ljuvlet.
En hel vecka klappar jag igen cafét och åker hem!
Hem!
Men nu måste jag ta en skrivpaus så jag hinner äta lite innan jag ska vara vittne till giftemål!
Haha!
Tok!
På lördagen ringde jag upp en massa kompisar hemifrån och pratade och pratade och pratade.
Attans vad jag saknar alla hemma!
Det kändes iallafall bättre då jag fick prata med nära och kära om att jag faktiskt inte mår så attans bra just nu.
Och, då kanske det känns bättre av att skriva lite också...
I flera år har jag haft 1000 projekt samtidigt och flängt fram och tillbaka och inte kunnat sitta still en sekund.
Nu verkar det som att jag har nått en gräns.
Det känns som att jag är påväg i 190 rakt in i väggen.
Om jag inte hinner hejda mig...
Därför är det projekt lugna ner mig på gång.
Jag fick ju en varnings-kollaps i Piteå för två år sen, men jag sket lite i det och öste vidare.
Tror att jag alltid har fixat att köra massor av projekt samtidigt för att jag har haft en massa vänner och familj runt mig hela tiden.
Dom är superviktiga för mig och jag har alltid haft tid att klämma in dom.
Jag har alltid älskat att ha ett stort kontaktnät och slira omkring och träffa folk på minsta lediga tid.
Sen jag flyttade hit har det blivit tvärstopp.
Dels för att jag faktiskt inte känner så mycket folk här, men också för att jag inte har tid att umgås med nån eftersom jag bor på cafét.
Mailade och berättade lite för lillebror och fick den finaste tillbaka:
"Det är ju inte kul att köra på motorvägen hela tiden, det är ju de små vägarna som är dom vackra och mysiga. Man kommer ju fram ändå"
Haha!
Tjusiga, tjusiga lillberor.
På fredag ska jag till en stresscoach och ta ett snack.
Måste hejda det här innan jag kraschar.
Det kommer en till tjej som ska börja jobba på tisdag, så jag kan ta mer ledigt.
Och!
Det smids massor av planer hemma!
Hur skojiga planer som helst.
En del är hemlis, men en av dom finaste är en Thailand-till-sommaren-plan.
Känns hur fint som helst och ha lite ledigt att se fram emot även om det är om 100 år.
Det spelar liksom ingen roll.
Jag går och klurar på Thailand mest hela dagarna.
Det funderas på om man ska klämma in en London i julveckan också.
Julveckan är det närmsta ljuvlet.
En hel vecka klappar jag igen cafét och åker hem!
Hem!
Men nu måste jag ta en skrivpaus så jag hinner äta lite innan jag ska vara vittne till giftemål!
Haha!
Tok!
Kommentarer
Postat av: mamma
:)ja du kanske ska ta å lyssna mer på "lillebror":)
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: