Let´s go bananas!

Om jag inte skulle ställa väckarklockan imorgon så skulle jag vakna på torsdag.

Eller som för ett par dagar sen när jag körde den här till Daniel:
- Alltså undra hur länge man skulle sova egentligen om man inte vaknade!

 

Ganska länge!

 

Det här med att jag är dödstrött brukar konstigt nog alltid sammanfalla med att Sigge har en så-jävla-jobbig-period konstigt nog.

 

Sen det började bli ljust ute så tycker han inte att man ska sova på kvällarna längre.

Eller ja, efter tårar och tandagnisslan så går det ju tillslut.

Ja, alltså det är inte Sixten som gråter.

Han leker mest.

Tänder lampor, skrattar åt hur kul det är att vifta snutten fram och tillbaka, skrika bil, sparka mig i ansiktet och lite såna där andra små trix.

 

Vi som var så bortskämda med sovar-Sixten!

La honom i sängen - sov.

Nu har han mig i sitt lilla, lilla, men ack så fasta grepp.

På nått sätt har jag gått med på att vara hos honom tills han somnar.

Sen sover han tills det blir tyst i huset.

Då vrålar han och så får man hämta honom till vår säng.

Så jävla lurad.

 

Men man orkar inte ta några strider när inte Daniel är hemma.

Skulle jag bo ensam med Sixten på heltid så hade jag curlat honom till månen för längesen.

Han skulle äta godis till middag, vara vaken dygnet runt och härja bäst han ville.

 

Daniel kom hem!