Gå upp?

Vi har haft en ganska krasslig vecka.
Små barn med sjuka alltså.
Så himla, himla ynkliga.


Som tur är går ju de där förkylningarna över ganska snabbt och idag hade vi skrattfest igen.
 
 
Vi hade även skrattfest igår för det vankades räk-båts-kalas!
Så himla trevligt.
Kalasade långt in på natten och stupade i säng med efterföljande sovmorgon.

Sovmorgon alltså.
Sov.
Jag önskar mig inget annat än sov i julklapp.
Soooooov.

Jag vet inte hur man har tänkt att man ska få ihop det här med sömnen när man har kids.
När ska man få sova ut?
När Sigge börjar sin "tonårssovs-period" ska jag haka på.
Jag ska sova fram till eftermiddagarna.

Tänk det här då:
- Nja... jag låg kvar i sängen och drog mig lite. Läste lite. Hämtade kaffe. Somnade till lite igen.
Mmmmm...
Scenariot nu är att man har en Sixten 10 centimeter ifrån ansiktet när man vaknar.
- Upp? Upp? Upp?! Gå upp!!
Från att man slår upp ögonen till att man efter beordring måste stå på golvet har man väl cirka 10 sekunder på sig.

Äh, vafan.
Jag går och lägger mig.
21.30.
Mmmmm... sova.
 

Kommentera här: