Oh, Andreas kan vi inte ta och spela lite fotbulle till sommaren?
Det blir väl kul va?

Hohoho...

Chokladbulle va... aldrig.

Jag har upptäckt en konstig grej.
Dom har lite svårt för att se skillnad på en boll och en bulle här.

Nu har vi lite kurs för er.
Det här är en bulle:

Det här är en chokladBOLL:


Ser ni skillnaden?
Det är alltså INTE ok att komma in och vilja ha en ckokladbulle.
Jag har inga chokladbullar.
Jag har chokladBOLLAR.

Ett tips kan vara att tänka på formen av en fotBOLL.
Den är ju också rund ni vet...

Japp!
Då har vi klarat av det.
Det är bara så lustigt när ni kommer in och beställer chokladbullar hela tiden.
Vilket trams.
Bulle! Haha!

Ja, det är ju tokigt att jag måste komma ner och styra upp era språkkunskaper här.
Nu får ni ta och skärpa er!

Det här med uttalet av kex kan få bli nästa lektion.
Det är ju störtlöjligt hur ni håller på.

Hehehe!
Daniel kunde inte stänga bakluckan på Hennings bil imorse så han tog Peggy och lämnade mig med Hennings.
Så jag gick ut och stängde bakluckan på en sekund!

Ja, det var mycket viktigt.
Jag fattade kluret med bilen, inte Daniel som svor i en halvtimme.
Hehe!

Annars verkar Daniel tycka att det var en bra idé att söka till NBG helt plötsligt.
Det var tokigt.
Från:
"HAHAHAH! Det fixar du aldrig!!"
Till:
"Jo, men vafan sök!"

I samma ögonblick som han blev peppad blev jag lite tvekis.
Jag skulle ju komma in och skrika:
"In your face!!! Moahahaha!"

Nu förlorade ju sökningen hela bevisa-att-jag-kirrar-grejen.
Nu är det mer "Äsch, jag söker väl då...kanske...phft..."

Hrm.... kanske en svag grund att söka på?
Äh!
Jag ska klura.

Jaha!
Jag glömde att skriva hur det gick på bowlingen i lördags...
Jag vann.
Där har ni det.
J-A-G  V-A-N-N.

Annars klurar jag lite på det här:

Befattningskategori: Övriga specialister
Bakgrund:
Insatsområde: NBG11
Enhet: Batstab

Befattningsbeskrivning

Ansvarig för samordning och koordinering av logistikbataljonens externa information och kommunikation. Under utbildning och beredskap genomförs information och kommunikation i samarbete med FM övriga informatörer och informationschefer. Stödjer den interna informationen och dokumenteringen inom logistikbataljonen. Ingår i bataljonstabens S1/9 Personal och informationssektion.

Utbildningsperiod: juli-10 - dec-10
Insatsperiod: 2011-01-01 - 2011-08-31
Sista ansökningsdatum: 2010-01-15

Mest för att Daniel inte tror att jag skulle fixa det.
Jag hävdar att jag skulle kirra det på ren vilja.

Igår var det bilbesiktning.
Jennie täckte upp för mig i cafét och jag tog med mig Peggy & susade till Stenungsund.
Jag var nervös som attans.
Peggy har en massa sprickor i framrutan precis i synfältet liksom.
Trodde att vi var dömda att misslyckas.
Men jag hade en plan!
Prata-hål-i-huvudet-på-besiktningsmannen-planen!

Så kom nästa krux.
Jag parkerade, gick in och registrerade att jag var där, satt mig i Peggy och kom på nästa grej.
Ingen spolarvätska!
Hittade en vattenflaska och sprang in på toaletten och hämtade vatten och fyllde på.
Pjuh!

Så var det min tur.
Jag hade väntat mig en surig tant eller farbror, men det var en nervös 20 årig kille som tog emot oss.
Och som jag babblade!
- Vad gör du nu?
- Kollar bälten...
- Jahaaa! Vad gör du nu?
- Kollar lamporna...
- Jahaaaaa! Nu då?
- Nu är det blinkers.
- Åååååh! Jasså!!

Sen kom nästa krux.
- Trycker man inte här för att få upp bagageluckan?
- Jo, fast du måste låsa upp... vänta lite.
- Jag ska bara se så att du har en varningstriangel....
Jag fick panik!
Var hundra på att jag inte hade nån triangel.
Tänkte att här sprack det.
Öppnar luckan och hepp!
Där ligger det en triangel!
Jag blev så nöjd att jag utbrast:
- Här var den!!! Haha!

Sen var det nästa.
- Duuuu... däcken ser inte så bra ut.
- Nej...nja... alltså jag vet, men jag ska ju byta till vinterdäck nu och så och...
- Ja, men sen får du lova att köpa nya sommardäck till nästa år då..
- Ja! Ja, det lovar jag!

Sen skulle vi ut och testa bromsarna.
- Vill du åka med?
- Jajemän!
Jag tänkte att jag inte kunde släppa iväg honom själv utan störning från mig så att han skulle upptäcka sprickorna i rutan.

Och som jag pratade!
Jag gapade och frågade och trixade och skrattade så tillslut glömde han bort sig helt och vi parkerade.
- Sådär... då var vi klara.
- Jaha!
- Eller... nej! Vi har ju glömt en massa.

Han glömde bort att mäta avgasutsläpp och kolla spolarvätskan.
Avgaserna hade fina värden, men sen funkade ju bara spolarvärskan på ljusen och inte på rutan.
Det var tusen år sen jag hade spolarvätska i bilen så det hade väl korkat igen på nått sätt...
- Men du, det kommer bara spolarvätska på ljusen.
- Jassååååå.... nääää.... gör det... kommer det inte lite på rutan också?
- Nja, det som kommer på rutan är ju det som kommer från ljusen.
- Ahmmm... tror duuuu??
- Men det är inget du behöver komma tillbaka för ändå.
- Nähe!
- Lova att du fixar det bara.
- Jepps! Jag fixar!

Och i ett naffs så hade vi tagit oss igenom det här med kassa däck, trasig ruta och tokig spolarvätskesprutgrej.
Woho!

Jag och Peggy alltså.
Vilka brudar!

Oh!
Det verkar luta åt bowling ikväll!

Annars så hittade jag guldpresenten åt Daniel.
En sån där som man behövde trixa med massor på internet för att få beställa.
Och som jag trixade!
Som pyssel fast på internet.
Nöjd som attans så ska jag beställa hem den.
Så ville dom ha betalning med kort i förskott.
Jag har inte haft pengar på mitt kort på år och dar.
Jag är som en gammal pensionär.
Betalar ALLT kontant.

Jag tar ut lön från cafét i kontanter för det känns på nått sätt som att jag tar ut mindre då än om jag håller på att nalla på kontot.
Jag veeeeet det låter som att jag plockar en massa svarta pengar, men icket!
Kanske att jag är den caféägaren som kommer att skatta mest ever.
Det är som att folk räknar med att jag ska ha en massa lur för mig.
Men det finns inget lur.
Då tycker dom nästan att jag är lite dum i huvudet.
Det var en annan cafékille in och såg att jag redan kopplat in kassaregistret som inte behövs kopplas in fören 1 jan.
Kassan som gör att allt, allt registreras i en liten box.
- Men du behöver ju inte koppla in den än vafan!!!??!!
- Nä, men vadå, jag köpte ju den nu då kan jag ju lika gärna ha den..
- Åååååå! Jaja... gör som du vill..

Filippa tyckte att jag skulle börja rulla pengarna i sånna rullar med en klämma så jag såg ut som en maffiadude.
Ska fundera på det.

Idag var jag med i tidningen hörrni!
I TTELA.
Jag hittar det inte på internet dock.
Men det har varit massa folk här idag som "läst i tidningen och ville titta förbi".
Ett par som åkte på utflykt från trollhättan & hit för att dom läst om cafét.
Blir lite stressad av sånt.
Då måste det vara så himla tjusigt så dom inte blir besvikna när dom åkt så långt liksom...

Men nu blev jag precis ensam på cafét.
Det blir läsning och en kopp te!

Jag har nästan slutat läsa sen jag flyttade hit.
Det går ju faktiskt inte.
Nu köpte jag den här igår:


Hoppas nu bara att den är så bra som jag hoppats!

Pusshej!

Jag har bestämt mig för att jag måste ta och lära mig en sak varje dag.
Kanske bara en liten, liten sak, men ändå.

Dagens lärdom:

* Det är inte så farligt med shrinks!
* Man borde hänga med vänner oftare. Guld!
* Bara man gillar läget och andas så kan man klara sig i Göteborgstrafiken, helt själv!

Jo...
Sen var det alltså shrink-time!
Jag och Flippi byggde upp värre och värre scenarier:

- Jamen tänk så sitter det folk i väntrummet och bara gungar fram och tillbaka!!
- Ja! Ja! Slår sig i huvudet och grejer!!
- Å, nu blev jag kissnödig.
- Haha! Dom har säkert en vaderad toalett!
- Ja, och inget handfat där inne så man inte ska kunna skada sig på nått!
- Hohoho! Eller dränka sig!!

Men det var ingen i väntrummet.
Lite besviken måste jag säga.
Och psykologen var en helt vanlig farbror.
En helt vanlig farbror som vill ha helt sjuuuukt mycket betalt iofs.
Men, men...

Per hette han.
Pelle kommer då jag kalla honom.
- Tjeeeeena Pelle! , ska jag skrika.
Nej, han var en väldigt seriös man den här Pelle.
Blodigt allvar var det.
Men det var ganska skönt att prata med honom iallafall.
Nu ska han hålla på och komma fram till ett mål vi ska sätta upp under tre träffar.
Tre gånger för att ens komma på hur jag ska bli lite pepp igen.
Å!
Dyra, dyra Pelle.
Men jag ger honom en gång till.

Läxa fick jag också.
Psyk-läxa!
Hehe!
Nä... jag ska inte flamsa bort det.
Jag ger Pelle en chans.

Sen skyndade jag mig hem.
Körde i ett naffs rätt genom stan.
Jodå, ni läste rätt.
Naffs genom stan!
Inga problem!
För jag är helt plötsligt kungen på att köra i Göteborg!
Det var bussar och spårvagnar och rödjus som slutat funka så man fick köra på chans.
Och jag kirrade det galant!
Ingen gps ens!
Eeeehhh!
Det ni!

Jag ringde till och med till Daniel och skröt en smula.
- Gissa vad jag gör?
- Vet inte...
- Kör rätt genom göteborg! Aaaah!!! Rätt igenom. Inte ens stressad!
- Asså!?
- Jaharu... hehehe... ingen gps!

Och så det finaste:
- Fast jag har bränt en massa pengar idag. Jävlar du...
- Jasså...
- Ja, men jag betalade ju peggy imorse först och sen har jag köpt kläder och pyssel och sånt.
- Haha! Pyssel! Men du... det var du väl värd.

Yes!
För jag var värd att shoppa loss!
Det kändes fint.
Ångesten försvann i ett naffs måste jag säga.
Jag är värd!
Ho ho ho!

Idag har jag varit ledig hela dagen fram till 16, hepp!

Jag har bland annat hängt med den här greken:


Och pratat med den här farbrorn:


Jojemän!

Annars så har jag gjort av med helt sjukt mycket pengar.
Fast det var bara för att dagen startade med att åka och betala för lagningen av Peggy.
Men dom var fina på verkstaden iallafall.
- Men oj! Va fin du var! Är det nått speciellt idag?
- Ja! Jag är ledig ända till fyra!
- Haha! Härlig inställning.

Sen åkte jag förbi cafét och hälsade på Pyret, greppade en kaffe & fick en massa "åhå! Ledig!!?!".
Det är så fint att folk blir så glada av att jag är ledig!
Haha!

Så drog jag vidare till Göteborg.

Sms från Flipp:
Ja, men då ses vi utanför nordstan halv då?

Sms till Flipp:
Ja, annars ringer jag. Jag ska parkera vid västra hamng. och jag vet inte riktigt var det ligger. Kan hamna vilse.

Men jag hittade!
Woho!
Jag parkerade nästan mitt i stan!
Ah!
Ja, inte precis mitt i, men så mitt i man kan parkera...nästan.

Kilade in på Bolagret och shoppade till cafét.
Lahergaus och shoppade till cafét.
Sen blev jag sur på mig själv för att det var ett attans shoppande till cafét som vanligt.
Jag skulle ju banne mig ha byxor.
Så jag kilade in på min favvis Rut m.fl. och shoppade loss!

När Flippo kom var jag mitt uppe i att engagera hela personalen i mitt koftletande.
Det blev en tunn kofta, två par byxor & mysiga tofflor.

Sen blev det lunch på café kosmos.
Pestopasta, mjams!

Så kilade vi vidare för kaffet.
Hittade det mysigaste espressohouset.
Dom brukar ju vara så opersonliga, men det här var som i en gränd.
Man satt ute, men ändå inne.
En gränd med glastak.
Glastak som det började snöa på!
Snö!
Woho!

Så kilade vi vidare till Bokia.
Jag behövde mer växel till parkeringen = shoppa till mig växel!
Köpte Alex Schulmans bok Skynda att älska, kalendrar och pyssel!
Stämplar så jag kan göra tjusiga julkort!

Äh, jag delar upp inlägget i två så det inte blir så attans långt.
Hejdå en stund!

Annars så börjar en ny tjej jobba här på tisdag.
En stammis brorsdotter.
Det kan bli hur bra som helst.

Kanske ska fortsätta uppdatera veckan.
Kom ju liksom bara till helgkrachen.

Eftersom jag hade bestämt mig för att ta det lugnt så hade jag en kaotisk måndagmorgon såklart.
Stack till cafét tidigt som attans för att förbereda dagen.
Slirade iväg med bilen till verkstaden för dom skulle kunna kirra bucklor.
Sprang tillbaka till cafét och fortsatte en smula innan jag sprang vidare till kommunhuset.
Det var möte om julskyltningen.
Jag satt som på nålar och efter 40 minuters möte så sprang jag vidare och öppnade cafét.

Pyret kom iallafall och jobbade från 16 så jag fick en eftermiddag ledig!

Och!
Tisdagseftermiddagen hade jag också ledig för då kom Jennie!
Det blev desperate och massor av snask.

Igår var det ju som sagt ett par som gifte sig, och nu var det torsdag.

En seg torsdag.
Fast det har hänt en del.
Tokiga farbrorn var här.
Jag känner mig så jäkla trängd av honom.
Blir så jäkla illa till mods bara jag ser honom.
Måste bryta kontakten där bara jag vågar nån gång.
Sen var min bästa kommuntjej här med program som jag kan dela ut om första advent.
Så kom bästa verkstadskillen hit med Peggy!
Hur fina är dom inte?
Båda gångerna jag lämnat in bilen där så kommer dom hit och parkerar den och slirar in med nyckeln.
Va!
Vilka pärlor!
Nyss var Mira & kidsen här och körde en fik och just nu väntar jag mest på att få åka hem för imorgon är jag ledig hela förmiddagen.

Jag ska bara jobba mellan 16-21.
Det är ju som ingenting.
Ledig hela dan skulle man nästan kunna säga.

Det här inlägget är mest bara till Daniel.
Jag berättade om den roligaste bilden jag nånsin sett.
Nånsin!
Jag vet inte riktigt vad det är med den, men jag skrattar ihjäl mig bara jag ser den.
Igår skrattade jag för mig själv innan jag somnade bara jag började tänka på den.
Jag hoppas, hoppas att Daniel hade somnat, annars tror han nog att jag har tappat det helt.

Här är den iallafall:



Jag tror att det var Josef som skickade den nångång för år och dar sen.
Då och då dyker den upp och jag knäcker mig.
Vet inte vad det roliga är egentligen.
Kanske att den är så otippad bara.

Jamen Daniel, nu har du sett den iallafall.
För sån humor har jag.
Kiss & Bajs!

Hejrå!