Jag är ett skräckexempel
Att tänka att det kan vara värre... hon skulle kunna ha det som när jag skulle börja på taxi.
Hahahah!
Hon använder mig som skräckexempel!
- Ja, men kommer du ihåg första dan du skulle jobba och jag var i Linköping eller?
- Haha! Ja, men när jag var heeeelt hysterisk!
Jag ringer till Filippa i panik:
- DOM VILL ATT JAG SKA JOBBA IKVÄLL!!!
- NÄE?! Näe, men det går ju inte!!!
- NÄ! JAG VET! JAG ÅNGRAR MIG!! JAG VILL INTE KÖRA NÅN JÄVLA TAXI!! HUR DUM FÅR MAN VARA!!?? KLART JAG INTE KAN KÖRA TAXI I EN STAD JAG INTE HITTAR I!!!!
- Men hur tänker dom egentligen?
- JAMEN JAG VET INTE!!!??! HUR FAN KAN DOM LÅTA MIG KÖRA?! DET GÅR JU INTE!! VAD SKA JAG GÖRA? SKA JAG RINGA OCH SÄGA ATT JAG ÅNGRAR MIG? VA?! VA?! VA?!
- Jag hade ju panik på riktigt.
- Jamen du var ju spattig i flera veckor varje gång du skulle jobba. Flera timmar innan du skulle jobba sprang du omkring och var galen.
- Jamen jag vet! Jag fattar inte att jag fortsatte köra alltså.
- Och när du ringde hem och hade panik och inte visste var du var "HALLÅÅÅ!!! KOLLA PÅ ENIRO!!!"
- Hahahahaha! Ja, men jag fattade ju aldrig vart jag var nånstans.
- Jag vet ju iallafall vart jag ska och jag behöver inte hitta nånstans.
- Ja, tänk på mig du om du får panik ikväll.