Vi knäckte bankkoden

Huset vi var sugna på då?
Vi budar fortfarande!
ÅåÅÅÅåååÅÅÅÅÅåååÅ!
Säljaren klurar liksom 1-2 dagar innan hen återkommer.
Det borde finnas nån regel på att man har en timmes betänktetid MAX.
 
Men visst kan man tänka att "klurar man så länge så borde man ju ändå vara nära att acceptera"?
Hade dom tyckt att det var ett skambud så hade dom ju sagt nej direkt elleh?
Så måste det vara.

På grund av ta-ut-allt-i-förskott så har jag såklart redan fixat hyresgäster till nya huset.
Oturligt nog för mig har de också ta-ut-allt-i-förskott-mentalitet.
Nu är vi alltså ett helt gäng som rings och funderar över hur vi ska renovera eftersom i våra hjärnor är det liksom redan köpt och klart!
Nu är vi alltså ett helt gäng som kommer att bli besvikna om vi inte får det.

Vi har iallafall ÄNTLIGEN kommit på banktricket.
Vill ni ha lösningen eller?
Skaffa en telefonkontakt på företagsrådgivningen!
När vi har varit in på bankkontor med våra planer så tittar de liksom inte ens på siffror, går bara på nån känsla om att "Njaaa... ska ni ha ett hus där?"

Företagsrådgivningen ställde tusen frågor, fick massor av siffror och återkommer med:
- Ja, men det huset ni har driver ni ju jättebra! Det är väl bra att ni tänker investera vidare.
- VA?! Jaha! Oj!
 
 

Jobba med bebis

Anledningen till denna veckas tystnad beror för övrigt på att jag jobbat.
Jobbat tillsammans med den här:

 
Ja, ja... Låt er inte luras av de där hundögonen.
Måndag på kontoret gick superbra!
Sune gullade och sov och lät mig jobba.

Tisdag på kontoret gick sådär.
Lite knorrig man, men jag fick väl lite gjort iallafall.

Onsdag valde jag att sitta hemma och jobba så att jag kunde muta med hejdlösa mängder kex.

Torsdag på kontoret - KATASTROF!
Världens grinigaste unge och jag fick jobba cirka noll minuter och vi störde cirka alla andra som försökte jobba med gnällig bebis i bakgrunden.
Daniel fick hämta honom och jag fick sitta på kvällskvisten istället.
 
T-U-R att kursen jag läste är över.
Gullebebis som jollrar och mest sover under 6 månader - prima arbetskamrat.
Skrikbebis som surar och är rastlös över 6 månader - världens mest enerverande arbetskamrat.

Tvärtemotmannen

Annars är jag lite orolig för hur Sixten ska göra sig förstådd i livet.
Han har liksom vänt allt bak och fram.
Tvärtemot.
Upp & Ner.

Ungefär så här:

- Mamma! Kan du sänka tv:n för jag hör ingenting.
 
 
- Mamma, kan du släcka lampan så jag ser.

- Mamma! Man går över vägen när det är röd gubbe!!
- Nej, men Sixten, man går när det är grönt! Vi måste gå nu!!!
- NEJ! MAN GÅR NÄR DET ÄR RÖTT. STANNAR NÄR DET ÄR GRÖNT!!!
- Nej, men kom nu!!! NU! Det är grönt Sixten!!
- MEN MAMMA! MAN STANNAR NÄR DET ÄR GRÖNT!!!
(Det är alltså fullt kaos varje gång jag måste tvinga ungen över vägen vid grönt.)
 
- Sixten, är det lagom varmt i vattnet?
- Nej, jag vill ha lagom kallt!
- Ja, men är det lagom?
- Jag vill inte ha lagom! Jag vill ha lagom kallt!
- Ja, men ÄR DET LAGOM KALLT?!
- Ja.