Jag har en coach!

Får man ett par lediga minuter så kommer man på så briljanta idéer va?!
 
Först tog jag tag i att anmäla mig till Göteborgsvarvet 2017.
Och som grädde på den mosen så har jag kontaktat en löpcoach!
Hur kul?!

Ja, men jag har kommit in i sånn jäkla svacka med löpningen efter Göteborgsvarvet.
Som att jag bara tränade mot det och sen gick luften ur mig.
Är inte alls springsugen.

Tänker mig att jag ska få lite pepp igen av den här coachen nu!
Coach alltså?
Bara kunna säga att man har en coach blir jag peppad av!
Imorgon när Daniel är hemma igen ska jag springa.
 
 

Vad ska jag göra med all tid?

Sune somnade sittade i soffan 17.30 och gick inte att få liv i mer.
Sixten ville gå och lägga sig 18.30.
Sen dess har jag hunnit jobba av det sista för dagen och nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra,
Sjukt mycket tid fick jag!
 
Fast nackdelen av detta är väl att Sune vaknar 04 imorgon, pigg som en mört.

Det var som att hela midsommarhelgen och sena kvällar plötsligt bara sköljde över dem.

Jag får väl helt enkelt spendera kvällen med att kolla på Arga snickaren och gråta en skvätt för det är så synd om dem jämt. 
 
 

Gråtfest

Men hörrni!
Nu jäklar var det längesen!
 
Fast jag tänker mig att ni kanske får vänja er vid gles uppdatering när det bjuds på finväder och allt.
Och livet har ju verkligen öst på i 200 knyck.
 
Jag har haft skojigare än vanligt, stressigare än vanligt och har gråtit mer än vanligt.
Allt har liksom varit mer än vanligt!
 
Gråtandet har dock inte bara varit på grund av ledsamheter, utan också på grund av att jag tydligen är världens känsligaste människa now days.
Var tex. på bröllop häromhelgen.
Snyftade mig igenom vigseln, hulk-grät på typ samtliga tal.
Talare behövde bara ställa sig upp så brast jag ut i gråt.
Jag ska ju vara toastmadame på min brorsas bröllop nästa sommar.
Vill redan nu varna för att det kommer bli en sjuuuuk gråtfest från min sida.
 
Ett annat bryt-gråt kom märkligt nog efter visning av ett hus.
Ja, men kolla in den här tomten:

http://bilder.hemnet.se/images/itemgallery_cut/3c/c6/3cc657fb1711d8e6343fabc4d0f14996.jpg
 
Jag var liksom inte beredd på att jag skulle tycka att det var så fantastiskt.
Och Daniel tyckte det var fantastiskt.
OCH vi har ett annat hus på g.
OOOOOCH jag var EXAKT lika sugen på båda husen.
Jag började toktjura för att jag hade sånn beslutsångest.
Som "tur" är blev ljuvliga-tomt-huset för dyrt.
Ja, men då är det liksom inte vårt beslut längre.
Nu får jag andas en stund igen så skvallrar jag mer om det blir nått med andra huset...IIIiii!!!