Mys på liseberg

Å, så attans skönt att komma hem till ett tomt hus.
Inga killar som fiser och skrattar och sen fiser igen och skrattar åt att det var en tokig fis.
Inget gömmande för att jag inte riktigt orkar med allt fisande och skrattande åt fisarna.
Slut på den tystaste helgen på länge.
Jag har då inte yppat många ord i helgen.
Har inte haft så mycket att tilläga om militärövningar och lastbilar.

Vi drog till stan vid tre och gick och käkade allihop.
Sen drog alla iväg hemåt till Mora och Växjö och Jönköping och allt vad det nu var.
Jag och Daniel drog till Liseberg.
Så attans mysigt!
Och läskigt!
Vi var in på "Hotell Gasten".
Åbåbå.
Trodde aldrig nånsin att jag skulle gå den igen.
Har mardrömmar sen jag gick när jag var liten.
Det är ju ett sånt spökhus där det är människor som är utklädda som springer omkring och skrämmer en.
Typ dom här:

Och satan va rädd jag var.
Jag försökte ångra mig tusen gånger innan vi kom fram.
- Men alltså jag vågar inte på riktigt. Jag kommer dö. Kolla! Dom varnar för att man inte ska gå in om man har svaga nerver. Jag har svaga nerver!!! Jag vill inte!! Snälla då!!
Men sen kom vi fram till den galna insläppskillen och då fanns det ingen återvändo.
- Håll tag i axlarna på den som går framför för tappar ni bort er där inne så är det inte så att vi orkar leta rätt på er direkt...
Jag höll på att slita av Daniels axlar.
Jag bara följde honom.
Kollade rakt in i hans rygg eller ner i golvet.
Dom såg väl att jag var lättskrämd för dom var på mig HELA tiden.
Hoppade fram bredvid mig, smög upp bakom mig och flåsade mig i nacken, följde efter mig bakom ryggen och skrek och härjade.
Jag trodde jag skulle dö.
Jag skrek och nervösskrattade om vart annat och var så attans lycklig när vi kom ut.
Aldrig, aldrig mer.

Sen käkades det glögg och käkades knäckäpplen och tävlades i sånna automater.
Men det blev 1-1.
Typans.
Liseberg var det mysigaste och proppat i lampor.


Jag letade mest efter den utlovade konstsnön som skulle vara där.
- Men här borta! Här kanske det är snö! Eller här! Har vi varit här? Men vart är snön?! Luras dom? Va?! SnööÖöö!
Tillslut hittade vi ett par ynka granar med snö.
Nej, jag måste nog åka hem om jag ska få lite snö.
Här regnar det mest.

Nu ska jag hänga upp en julstjärna och sen ska det sovas.
Jag som har varit så attans peppad på att julpynta och nu så har jag inte hunnit med istället.
Typans.

Tokig kväll

Annars var det en rätt knasig kväll igår.
För det första så var jag ju så attans arg över att ha gått i regnet till bussen och sen kör den förbi mig.
Sen var transportkrångel ett tema för kvällen.
Ringde taxi som körde en: "Det kommer ta 30 minuter..:"
Aja, 30 minuter funkar väl.
Efter 30 minuter ringde dom upp och sa:
"Det tar visst 20 minuter till..."
Det brann i hjärnan.
Från att vi ringde så tog det över en timme innan dom lyckades ta hit en bil.
Och vilken jöns sen.
Alltså först hade jag förståelse för honom eftersom han var ny och skitstressad.
Sådär jättestressad som jag också var när jag körde i början.
Jag skulle ju vidare till Hisingen, men jag tänkte att han kanske inte fixar det.
- Kan jag åka med dig till Hisingen eller ska jag beställa en ny bil i stan?
- Nä, åk med mig du.
- Alltså det är inga problem att beställa en ny bil ifall du inte hittar och så tänkte jag. Jag hittar inte så himla bra nämligen...
- Nej, men till Hisingen hittar jag.
- Ja, men va bra!

Dom andra hoppade av och jag åkte vidare.
- Visst ska jag tillbaka efter 45an va?
- Eh.... jao, jag tror det... det är väl en skylt mot Hisingen där va?
- Ja, precis...

Det här var alltså killen som nyss kört: "Jo, jag hittar till Hisingen.."
Först var jag faktiskt jättetålmodig och körde en massa:
"Ingen fara, vi hittar väl så småningom"
Tillslut ringde jag Daniel som försökte hjälpa oss.
Så yrade vi lite till.
Då bad taxichauffören mig att ringa nån kompis igen.
Ok, ringer Linnea.
Hon förstod inte var vi var heller.
Tillslut så lessnade jag.
Vafan, jag frågade ju om han hittade.
Han hade bara kunnat säga nej.
Så jag bad honom släppa av mig så jag kunde ta en ny taxi.

Kom till Linnea typ 2-3 timmar försent, men skoj var det.
Vi var bara fyra tjejer, men det var trevligt som attans.
Tills jag blev för full.
Helt plötsligt var jag karatepackad och då skulle vi vidare på hemmafest.
Jag satt och hängde på spårvagnen hela vägen dit och när jag klev av så kastade jag in handduken.
- Alltså jag måste nog åka hem. Jag är lite för full, det här går nog inte...

Stod i taxikö i hundra år samtidigt som jag stod och viftade efter varenda taxi som körde förbi.
Och jag var så arg för att ingen stannade så jag stod och skrek för mig själv.
- Men puckon! Fattar ni inte att det är en guldkörning ni skiter i att ta!!! ÅÅåååååå!åååå!!ååÅÅÅ!ååå!!
Tillslut stannade den skönaste chaffisen som blev överlycklig.
- Nu du vann du på lotto! Jag ska ända till Lilla edet!
- Nä?! Du har räddat min kväll!

Vi blev kompisar och jag blev peppad på att köra taxi igen.
Han trodde jag skulle kirra Göteborg eftersom typ ingen av de nya hittar och det finns ju faktiskt gps.
Jag kanske ska ringa och säga att jag kan köra helger ändå.

Aja, det var en skoj sväng hos Linnea iallafall.
Det skrattades i massor.
Typiskt att jag var tvungen att bli så full bara.