Deklarerat like a boss!

Skickade man in deklarationen två veckor "för tidigt".
Va!?
Vad hände med fem minuter innan midnatt sista dagen?
Fantastisk framförhållning må jag säga.
Som vanligt superseriöst ifyllt in i minsta detalj.
 
- Hur gjorde du med bilagan för akteinnehav nu då?
- Äh, jag bara pluttade i lite på känn. Vad kan egentligen hända? Det är ju inte som att jag vill ha nån slags extra slant utbetald.
- Nja, fast hur många andelar har vi egentligen var?
- Jaha... AAAAAAAndelar... jag skrev i procent liksom.. Aaaandelar. Vad menar man med andelar? Äh, jag tittar lite en extra gång kanske...
 
 

Drunknar lite

Den här graviditeten alltså.
Nej, inte jobbig alls, men jag är inte alls i fas med att jag är gravid överhuvudtaget.

Så himla tråkigt att jag liksom inte alls tänker på att jag snart har en liten bebis att lukta på, planerar nånting överhuvudtaget, inte inreder barnrum alls fast det är det bästa jag vet, eller ens tar mig tid att klappa lite på magen.

Å andra sidan himla bra att jag inte stressar upp mig som inför Sigge. Det löser sig ju ändå fast jag inte har ett färdigt rum, tvättade kläder i prydliga högar eller nojar dagarna i ändå över om det rör sig mycket eller lite i magen.
 
Men man skulle vilja hinna med livet lite just nu alltså.
Jag skulle vilja hinna ringa en vän.
Hinna åtminstone bestämma mig för vilken tapet som är den ljuvligaste till ett barnrum.
Måla lite med den tjusiga kalkfärgen som står och tittar på mig sen ett par veckor tillbaka.
 
Jag hatar människor som klagar över att de inte hinner med saker.
Buhu.
Kör bara.
Men nu är jag en sånn.
Jag hinner inte!
Och jag har så jäkla mycket astråkiga måstegrejer att göra innan jag har det där skojet som jag vill, vill, vill!
 
Äh!
Måste komma ihåg mitt motto: Det löser sig!
Det gör ju alltid, alltid det.
I början på augisti kommer om inte annat livet stanna med en bebis så alla de här tråkiga måste-grejerna bara kan dra.