Fånigt "ta-vara-på-livet-inlägg"

Jag vaknade till klockan fem igår så jag tänkte att jag lika gärna kunde kicka igång istället för att somna om.
Kokade lite kaffe och susade iväg med Daniels jättebil.

Jag har svurit att aldrig köra den själv för den är så läskig att köra, men så är den ju så attans bra att lasta grejer i så det vägde liksom över.

Den går ju inte att köra så himla fort eftersom den är så stor, så jag tyckte ändå att det gick bra när jag tuffade fram.

Körde upp på en bro utanför Mellerud och helt plötsligt kastades bilen 90 grader och jag satte kurs rakt emot staketet på motsatt körbanas sida. Bilen är ju så attans hög så jag spanade rakt ut över kanten och vattnet som låg långt under. Jag försökte häva sladden, men det hände liksom ingenting så jag började istället att göra mig beredd på att flyga över. Sjuk känsla att förbereda sig för att hamna i vattnet. Tänkte att jag hade hört att man ändå inte kan öppna dörren förän bilen har vattenfyllts så jag måste ta det lungt tills dess så jag sparade på syre. Spelade liksom upp hela vattenscenen för mig själv och tänkte ändå att jag fixar det bara jag tar det lungt. 

Men så slog jag i staketet och det tog emot och jag åkte inte över kanten! Dom där tål väl hur mycket som helst egentligen, men jag tänkte att jag skulle braka rakt igenom. Fick rätat upp bilen och kunde rulla ut i vägkanten. 

Sjukt. 
Så jävla sjukt vad man skulle kunna dö på en sekund.
Jäkla livet alltså.
Det blir en sån fånig "ta vara på livet"-inlägg, men det måste man banne mig göra.
Tänk.
Jag körde ju bara och sekunden senare var jag beredd på att flyga ner i vattnet.
Ta hand om er finisar. 
Jag är inte så bra på det.
Hetsar vidare bara.
Men nu har jag haft tur lite för många gånger så jag får väl börja förstå att man inte kan ha flyt hur länge som helst. 
 
 
 
 

Introducing



Lillis!
Blev flyttad lite så nu ska denna komma 9 augusti och jag är plötsligt i vecka 20. 
Den hade alla armar och ben där de skulle vara och sådär...

Livslusten kommer tillbaka

Det här med att våren kom då!
Som vanligt så håller jag på att bryta ihop där framåt februari.
Då klarar jag inte mer.
Måste ha sol.
Tappar livslusten.

I år försökte jag till och med kompensera solförlusten med att äta D-vitamin så jag kanske skulle bli lite glad.
Jag blev inte glad!
 
Preciiiiis när jag tänkte att livet var över så kom solen tillbaka!
 
Jihooo!
Vilken skillnad bara man får en stråle på sig alltså.

Hade ute-helg och susade och köpte blommor och städade och krattade och fixade.
 

Daniel var med grannen och kikade på sommarens projekt, att fixa uteplats vid älven, medan jag och Sigge hängde med kidsen och mamman. Sen skulle Sigge stila och skjutsa sin kompis ett varv.