Fixa rummet - Sune edition

Vi fick ju möblera om Sixtens rum häromdagen för att få plats med ett skrivbord som han tjatat om. 

Häromdagen var det Sunes tur. 
Han har sen länge hoppat ur spjälsängen och det är ju ett ganska högt fall ner i golvet...
Bestämde oss för att det var dags för "storsäng". 
Har väntat på en öppning att få måla något gult länge och hepp!
Nu var det alltså dags. 

Sune fick en gul växasäng. 



Näsa mot flyktväg

Sitter och mmsar bilder av min näsa till farsan.
Sune ligger så sjukt på minuslistan efter den här helgen alltså!
Han kickade alltså igång helgen med att skalla mig på näsan.
Kastade sig handlöst över mig när jag låg ner.
Stenhård bebisskalle rakt på snoken och jag hör hur det knasstrar.
Får P-A-N-I-K!!!!
Jag tänkte verkligen att jag skulle se mig i spegel och näsan skulle vara sådär toksne som när de slår av en näsa på film ni vet!

Så var det ju inte riktigt.
Men den var svullen som attan och såg ut som ett S.
Var en minut från att åka in till akuten, men så kom jag att tänka på döstråket med att sitta i kö i hundrade timmar.

Näsan är fortfarande skev och blå idag så jag får väl dra och kika till den imorgon.

Idag toppade Sune med att lära sig att hoppa ur spjälsängen.
Men!
Jag synade honom.
Han drog ju åt sig leksaksspisen, hoppade över kanten och ner på den och sen ner på golvet.
Vansinnet när jag fattade och drog bort leksaksspisen.
Men det kunde han gott ha.
Nu är det jämt.
En sabbad näsa mot en sabbad flyktväg.

Äntligen en bakar-kompis!

Jag har alltid försökt få med Sixten när jag bakat.
Ja, visst, ibland tycker han att det är skoj i fem minuter och mäter ingridienser och grejar.
Sen vill han inte vara med.
Han skulle aldrig få för sig att smaka på nån smet.
Han vill inte ha nånting att göra med nått som ser geggigt ut.

Men nu så!!
Jag kanske kommer att få mig en bakkompis!