När världen rämnar
Ibland rämnar världen omkring en och allt ställs på sin spets.
Man omvärderar livet som man känner till det.
En av de finaste människorna jag vet gick hastigt bort för en tid sedan och dagarna som följde hade jag svårt att se hur man nånsin skulle kunna ta sig samman och börja leva igen.
Nu när jag skriver om det så märker jag att jag fortfarande har svårt att inse och acceptera att det är sant.
Hur en så levande människa plötsligt kan vara borta.
Jag har nog aldrig varit så nära att krascha.
Har varit så tankspridd och disträ.
Jag har gått i en bubbla och gjort så knasiga grejer för hjärnan har inte varit med.
Tankade, glömde ta ur munstycket till pumpen, åkte iväg - slet av det
Dubbelbokat möten högt och lågt.
Sprungit rakt in i räcke.
Glömt allt möjligt och varit allmänt förvirrad
Men jag känner att jag är på väg tillbaka!
Alla projekt som behöver tankeverksamhet är över och jag har bara ett gigantiskt skojprojekt utan press kvar.
Ni ska få veta! Iiiiiihh!