Skratt, ångest och flax
Kom hem för ett tag sen och det är helt tomt i lägenheten.
Ingen grek liksom.
Hrm.. det här med att vara ensam i källaren är inte min grej.
Men det skrattades som attans på jobbet alltså, fast det var en smula ångest ett tag.
För självklart fick jag stå på Kallax och gömma mig ett tag.
Så fort det kom en Luletaxi så gjorde jag mig så liten som det bara gick.
Men jag behövde aldrig skämmas..pjuh.
Om jag bara lyckas undvika honom en vecka typ så är det ju glömt, sånna är reglerna.
Man har en vecka på sig att mobba nån som gjort bort sig på fyllan, sen så får man släppa det.
Jag får ta och förklara det för honom ifall han inte har förstått det.
Annars så mår inte Siva så bra.
Inte så bra alls.
Det känns inte som att det är så många kilometer mellan henne och skroten nu alltså.
Men hon verkar ju vilja kämpa vidare liksom.
Men som hon lät nu när jag körde hem var det värsta nånsin.
Jag funderade nästan på om jag skulle ta Peggan hem ändå och lämna henne på stationen för att hon lät så hemskt.
Hon väcker ju för fan hela huset när jag kommer dundrande mitt i natten.
Men jag hade så mycket packning i henne och orkade inte bubba över det till Peggan så hon fick väl följa med hem ändå.
Skit sivan.
Och jag är fortfarande förkyld sen Pajala och det är banne mig också hennes fel.
Och flax har jag haft idag också!
Har varit inne i en flaxsvacka ett tag, men nuså.
Det tar sig!
skriven
Stackars Sivan, bara skäll får hon... tror du hon vill transportera dig tillbak till Gävle då?