Glädjen i att få göra någon glad & att rannsaka sina omedvetna fördomar

Det här med att ta in nya hyresgäster till de lägenheter vi har är ju alltid ett gissel.
Problemet är inte att vi inte får hyresgäster utan att för många söker.
För en tid sedan hade vi en ledig lägenhet där vi också lade ut en annons på blocket.
Det spårar ur i ansökningar som öser in.

Jag bestämde mig för att ha en gemensam visning av lägenheten för ett antal intressenter.
Satte mig ner och sorterade i ansökingar och mailade ut erbjudande om visning till ett antal människor.
Av en slump kollade jag i utkorgen och noterade namnen på de jag skickat erbjudande till.
"Sara"
"Johan"
"Niklas"
"Hannah"
"Sandra"
 
Det slog mig att jag endast hade mailat människor med svenskklingande namn.
Det kom lite som en käftsmäll.
Jag visste att det hade varit massor av utländsk-klingande namn i högen av sökande.
Jag har en bild av mig själv som en fördomsfri människa och blev sjukt illa till mods av att gå igenom intresseanmälningarna igen.
Det enda som skiljde de "utländska" namnen mot de "svenska" var just generellt sämre svenska, alternativt intresseanmälningar på engelska.
Bestämde mig för att verkligen tänka på detta vid processen i att hitta en hyresgäst för denna lägenhet och började med att gå igenom alla ansökningar igen.
Det slutade med att den som till slut flyttade in var en kille som kommit som flykting från Syrien.
Lägenheten var hans första egna i Sverige.

När han flyttade tipsade han om en kompis som bodde på någon av Migrationsverkets boenden och behövde lägenhet. Hans kompis flyttade in.

Häromdagen ringde "kompisen" som bott hos oss sen ett tag tillbaka.
- Hej! Jag såg på er hemsida att ni hade en ledig lägenhet.
- Ja, just det. Det har vi!
- Ja, jag har en kompis som är intresserad av den. Han har ju ingen inkomst förän han får lägenhet. När han har en adress så får han inkomst.
- Mmmm... ok, men ja... Hyran är ju 5000 kronor. Det blir lite svårt för oss att låta honom flytta in om han inte kan visa på någon inkomst alls.
- Men Emma, jag kan skriva på åt honom. Jag har fått jobb som ekonom på bank.
- Nämen är det sant!? Gud va kul för dig! Grattis!!!
- Tack Emma! Du är den enda snälla. Jag ska berätta för dig. Det första bra som hände mig i Sverige var att jag fick lägenhet av dig. Det andra bra är jobbet och det kunde jag få eftersom jag fått lägenhet av dig.
 
Jag fick gåshud och tårar i ögonen!
Jag hade gjort skillnad i hans liv och det började med att jag rannsakade fördomar som jag inte ens trodde att jag hade.
 
Och han forsatte att förklara hur svårt det är att komma in i vårt samhälle.
Han förklarade att de som kommer hit som flyktingar aldrig blir erbjudna lägenheter pga att de inte har någon inkomst.
För att få en inkomst måste de ha en lägenhet.
Det är ett sånt moment 22!
När de väl har en lägenhet sa han att de får första hyran betald av kommunen, därefter får de etableringsersättning. MEN DE FÅR JU INGEN LÄGENHET!
Och jag kan ju såklart fatta att större hyresvärdar måste se till faktisk inkomst, men man borde ju kunna få till nån annan väg.
Om kommun eller migrationsverket går in och garanterar inkomst på något sätt.

Men jag skäms också över min första reaktion att omedvetet sortera ut "svenskar".
Jag tänker om jag som går runt och känner att jag är relativt fördomsfri ändå undermedvetet har "sorterat bort" människor redan från start, hur beter sig då inte andra hyresvärdar som i grunden inte har en uppfattning om att vara fördomsfria?

Med världens längsta inlägg vill jag mest bara tacka min hyresgäst för att han berättade att jag gjort skillnad i hans liv. Jag började gråta efter vårt samtal för att jag blev så berörd. Tänk vilken liten struntgrej för mig som kunde vara så stort i hans liv?

Och tänk på alla som blir bortsorterade av slentrian? Man måste banne mig rannsaka sig själv hela tiden för att göra medvetna val.
 
Efter vårt telefonsamtal valde jag att lita på vår hyresgäst och hans kompis har blivit erbjuden lägenheten trots att han inte har någon inkomst...förän han faktiskt har flyttat in i lägenheten.
De blev så glada när jag ringde upp att de knappt kunde prata på grund av ohämmat hjärtligt fnittrande som småpojkar. Bara det gjorde det värt en chansning!
 
 
 
1 Tina:

skriven

Nu grinar jag med! Bästa Emma! Bra att påminna om att vi alla behöver rannsaka oss själva och fantastiskt att du gjort något och inte bara tänkt ❤️ Hurra för dig!

Svar: Å, tack gullet! Sjukt jobbigt inlägg att skriva och "erkänna" att man liksom tänker omedvetet tokigt ibland fast man tycker att man är så jäkla redig...
Emma

Kommentera här: